1 Lagen [undervisningen i Moseböckerna] ger en skuggbild [en föraning, de grova konturerna] av det goda som kommer [i Jesus som en överstepräst, se \+xt Heb 9:11\+xt*], men inte av tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen, genom de offer som man år efter år bär fram på samma vis [på försoningsdagen – jom kippur, \+xt 3 Mos 16:12-16\+xt*], fullkomna dem som träder fram [till altaret].
2 I så fall skulle man väl ha slutat offra [dessa årliga offer], eftersom de som tjänstgör då redan hade varit renade en gång för alla och inte längre skulle ha haft några synder på sitt samvete?
3 Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna,
4 för tjurars och bockars blod kan omöjligt (har ingen kraft att) utplåna synder.
5 Därför säger den Smorde (Messias, Kristus) när han träder in i världen [blev en människa]:
6 Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
7 Då sa jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud.
8 Först säger han: ”Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte.” Det trots att de frambärs enligt lagen.
9 Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Han upphäver det första för att upprätta det andra.
10 Och i kraft av den viljan är vi helgade (avskilda till tjänst för Gud), genom att Jesu den Smordes (Kristi) kropp har offrats en gång för alla.
11 Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna.
12 Men när denne [präst, Jesus] framburit ett enda offer för synderna för all framtid, ”satte han sig ner vid Guds högra sida” [\+xt Ps 110:1\+xt*],
13 där han nu väntar på att ”hans fiender ska läggas som en fotpall under hans fötter” [\+xt Ps 110:1\+xt*].
14 För genom ett offer har han fulländat (gjort sitt verk av mognad i) dem som är helgade (avskilda för helig tjänst).
15 Den helige Ande vittnar om detta för oss, för han har sagt:
16 Detta är det förbund som jag ska sluta med dem
17 Sedan säger han [i nästa vers]:
18 Nu när det finns förlåtelse för dessa [synder], finns det inte längre något [behov av] offer för synd.
19 Därför, syskon (bröder och systrar i tron), har vi frimodighet att gå in [kan vi med rättfram tillförsikt komma in, se \+xt 1 Joh 5:14\+xt*] i det allra heligaste – i [och genom; i kraft av] Jesu blod [den helgade platsen där Jesus sitter vid Faderns högra sida liknas vid tabernaklets innersta rum där de högheliga föremålen förvarades],
20 detta då han öppnat (invigt, helgat) en ny (nyslaktad) och levande väg för oss genom förlåten (förhänget) – det vill säga sin kropp (sitt kött). [Draperiet som avskilde det allra heligaste delades mitt itu uppifrån och ner när Jesus dog på korset för vår skull. Endast här förekommer förstärkningen ”nyslaktad” i beskrivningen av en ny väg – Jesus utgjorde slaktoffret.]
21 När vi nu har en [sådan] stor [underbar] överstepräst över Guds hus:
22 Låt oss [då] gå fram [då borde vi träda fram och närma oss Gud, se vers 1] med ett uppriktigt (genuint, sant) hjärta i trons fulla visshet (övertygelse)
23 Låt oss [då] orubbligt [då borde vi utan att ändra läge eller position ständigt] hålla fast vid (gripa tag i; lägga beslag på; förankra, behålla; helt äga) hoppets bekännelse [så att vi inte förlorar den trosvissa förväntan (\+xt 2 Kor 3:12\+xt*) som gör att vi talar i enlighet med Guds vilja]
24 Och [ja, eftersom vi nu har en sådan överstepräst, se vers 21] låt oss [då] ge akt [då borde vi ständigt och uppmärksamt tänka] på varandra,
25 och inte lämnar (överger, försummar) församlingsgemenskapen (de egna sammankomsterna),
26 För om vi villigt (frivilligt; med vett och vilja) syndar [gång på gång] efter att ha fått [efter att villigt och aktivt ha tagit emot] kunskapen om sanningen, [då] finns inte längre något offer kring [gr. peri – som rör allt om] synder kvar,
27 utan [bara] en säker, fruktansvärd väntan (gr. ekdoche) på en dom och en rasande eld (eldens iver/svartsjuka) [en straffiver] som är på väg att förtära motståndarna [gr. hupenantios – de som sätter sig över och som står emot].
28 Den som förkastar Moses lag [och undervisning från Torah] dör utan förbarmande (medkänslor) på grund av två eller tre vittnen (efter två eller tre vittnesmål/bevis) [enligt \+xt 5 Mos 17:6\+xt*].
29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som har trampat på (föraktat) Guds Son, vanvördat det förbundsblod som har helgat honom, och som förolämpat (smädat, skymfat, kränkt, föraktat, sårat – gr. enubrizo) nådens Ande?
30 Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk. [\+xt 5 Mos 32:35-36\+xt*]
31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 Kom ihåg [påminn er själva gång på gång om] den första tiden, efter det att ni hade blivit [andligt] upplysta [kommit till tro på Jesus] och stod fasta trots många stora och smärtsamma lidanden.
33 Vissa gånger var ni offentligt utpekade (upptagna på världsscenen) och utsatta för glåpord (hån, förakt) och misshandel (satta under hård press), andra gånger delade ni detta med andra som gick igenom samma sak.
34 Ni kände (sympatiserade) med dem som satt i fängelse, och ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt.
35 Kasta inte bort (avfärda inte) er frimodighet (övertygelse, tillit, förtröstan), den ger stor belöning.
36 Ni behöver nämligen uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar] för att kunna göra Guds vilja och få det som är lovat.
37 [Det är som profeterna har sagt:]
38 Men min rättfärdige ska leva av tro (utifrån förtröstan och tillit),
39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan i stället till dem som tror och vinner sina själar.