1 En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn:
2 Abram sa: ”Herre Herre (Adonai Jahveh), vad ska du ge mig? Du ser att jag går bort barnlös och han som ska ta över ägodelarna i mitt hus är Eliezer från Damaskus.”
3 Abram sa vidare: ”Se, till mig har du inte gett någon säd (arvinge, eget barn) och en som är född i mitt hushåll ska bli min arvinge”
4 Men Herrens (Jahvehs) ord kom till honom, han sa: ”Denne man ska inte bli din arvinge, utan den som kommer från din egen kropp [mage, tarm – hebr. meeh; syftar på nedre regionen av kroppen, inte enbart genitalierna, men de är inkluderade i uttrycket] ska bli din arvinge.”
5 Herren förde ut Abram [från tältet till den stjärnklara natten] och sa: ”Blicka upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan!” Sedan sa han till honom: ”Så talrika ska dina ättlingar bli.”
6 Abram trodde (litade, förtröstade) på Herren (Jahveh), och Herren (Jahveh) räknade honom som rättfärdig (tillskrevs rättfärdighet – han gjordes fri från synd och skuld, fick det rätt ställt med Gud).
7 Han sa till honom: ”Jag är Herren (Jahveh) som har fört dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som arv.” [\+xt 2 Mos 12:1-3\+xt*]
8 Han sa: ”Herre Herre (Adonai Jahveh), hur ska jag veta (kunna känna till) att jag ska ärva det?”
9 Han sa till honom: ”Ta till mig en tre år gammal kviga, och en tre år gammal get av honkön, och en tre år gammal bagge, och en turturduva och en ung duva.”
10 Han tog allt detta till honom och delade dem på mitten och lade varje halva mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.
11 Och rovfåglarna kom ner på kadavren men Abram drev bort dem.
12 Och det hände när solen hade gått ner att en djup sömn föll över Abram och även fruktan och stort mörker föll över honom.
13 Han sa till Abram: ”Du ska veta (känna väl till) att din säd (dina arvingar, efterkommande) ska bli främlingar i ett land som inte är deras, och ska tjäna dem och de ska vara plågade av dem i 400 år,
14 och även det folk [egyptierna], som de ska tjäna [som slavar], ska jag döma. Efteråt ska de komma ut med stora rikedomar. [\+xt 2 Mos 12:33-36\+xt*]
15 Men du ska gå till dina fäder i frid. Du ska bli begraven vid en god (hög) ålder.
16 I den fjärde generationen ska de komma tillbaka hit, för amoréernas missgärning är inte full än. [Deras synders mått har inte uppnått mängden som krävs för dom, se \+xt 3 Mos 18:24-25; 20:23-24\+xt*.]”
17 Och det hände när solen gick ner och där var ett tjockt mörker, att då syntes en rykande ugn och en flammande fackla som passerade mellan styckena (de delade djuren). [Här beskrivs en del av den ritual som hör till när man ingår ett blodsförbund med varandra]
18 Den dagen skar Herren ett förbund med Abram (ingick ett blodsförbund) och sa: ”Till din säd (din avkomma, dina arvingar) har jag gett detta land, från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat,
19 keniterna och keniziterna och kadmoneerna
20 och hettiterna och perisséerna och rafaeerna
21 och amoréerna och kanaanéerna och girgashéerna och jevusiterna.” [Namnen på de folkslag som levde i Kanaan innan israeliterna kom dit.]