1 Abram drog upp från Egypten (hebr. Mitsrajim), han och hans hustru [Saraj], tillsammans med allt som tillhörde honom, även [brorsonen] Lot var med honom fram till Negev [södra området i Kanaan].
2 Abram var mycket rik (ordagrant ”mycket tung”) på hjordar [egendom i form av boskap] och på silver och guld.
3 Han vandrade från lägerplats till lägerplats från Negev [vidare] till Betel, till platsen där hans tält hade stått första gången, mellan Betel och Ai,
4 till platsen för altaret som han gjort [rest] där först. Och där åkallade Abram i Herrens (Jahvehs) namn.
5 Även Lot, som gick med Abram, hade småboskap och boskapshjordar och tält.
6 Men landet kunde inte försörja (bära, lyfta – hebr. nasa) dem så att de kunde bo tillsammans. Ja, det var så att deras egendomar var så väldiga att de inte kunde bo tillsammans.
7 Det uppstod en dispyt mellan herdarna över Abrams hjordar och herdarna över Lots hjordar – kanaanéerna och perisséerna bodde också i landet.
8 Abram sa till Lot: ”Låt det nu inte råda någon osämja mellan dig och mig eller mellan mina herdar och dina herdar – vi är ju bröder.
9 Ligger inte hela landet framför dig? Separera dig från mig nu. Om du väljer vänster [går norrut], då tar jag höger [då går jag söderut], och om du tar höger, då tar jag vänster.”
10 Lot lyfte upp sina ögon. Och han betraktade hela Jordanslätten [öster om Betel, se \+xt 1 Mos 12:8\+xt*]. Ja, hela slätten (dess helhet) var rik på vatten överallt innan Herren ödelade Sodom och Gomorra – som en Herrens trädgård, som Egyptens land, hela vägen ner till Tsoar.
11 Så Lot valde hela Jordanslätten åt sig. Och Lot bröt upp (begav sig av) österut. Och de skiljdes åt, [som en] man från sin bror.
12 Abram slog sig ner i Kanaans land medan Lot slog sig ned vid städerna på slätten. [Fem städer nämns vid Jordanslätten, se \+xt 1 Mos 14:2, 8\+xt*.] Ja, han [Lot] satte upp sitt tält invid Sodom.
13 Men männen i Sodom var väldigt onda [plural] och stora (fruktansvärda) syndare inför Herren (Jahveh).
14 Efter att Lot hade skilt sig från honom, sa Herren (Jahveh) till Abram:
15 Ja, allt (hela) det land som du ser, åt dig ska jag ge det och åt din säd [alla dina efterkommande barn], till evig tid.
16 Jag ska göra din säd
17 Stå upp! Vandra genom landet [\+xt Jos 1:3\+xt*]
18 Och Abram slog ihop sitt tält, och han for i väg, och han slog sig ner vid Mamres terebintlund (stora träd – hebr. elon) som ligger vid (i) Hebron, och där byggde han ett altare åt Herren (Jahveh).