1 I begynnelsen (som en början/startpunkt) skapade (hebr. bara) Gud (Elohim) himlarna och jorden [hela universum].
2 Jorden var ännu öde och tom (obebodd, ogästvänlig – hebr. tóho vabóho) med mörker över djupet, men Guds Ande hovrade (var i rörelse, svävade) över vattnen.
3 Och Gud (Elohim) sa: ”Låt det bli ljus” – och det blev ljus [över jordens yta].
4 Och Gud (Elohim) betraktade ljuset: Ja [emfas], det var gott (ändamålsenligt, vackert)!
5 Gud (Elohim) kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt.
6 Och Gud (Elohim) sa: ”Låt det bli en utsträckning (någonting som expanderats, bretts ut och gjorts tunt – hebr. raqia) [dvs. atmosfären, se vers 8] mitt i vattnet, som skiljer (separerar) vatten från vatten.”
7 Gud (Elohim) gjorde (hebr. asah) utsträckningen [atmosfären]. Och han skilde vattnet som var under utsträckningen från vattnet som var ovan (kom från) utsträckningen.
8 Gud (Elohim) kallade utsträckningen (det som gjorts tunt) himmel (hebr. shamajim).
9 Och Gud (Elohim) sa: ”Låt vattnet under himlen samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda).” Och det skedde så.
10 Och Gud (Elohim) kallade det torra land och det samlade vattnet kallade han hav.
11 Och Gud (Elohim) sa:
12 Ja, jorden frambringade grönska (vegetation) – fröbärande växter enligt sitt slag och träd som bär frukt enligt sitt slag.
13 Det blev kväll och det blev morgon – en tredje dag (hebr. jom shlishi).
14 Och Gud (Elohim) sa: ”Låt ljusen (ljuskällorna, ljusbärarna – hebr. maor) på himlens (skyarnas) utsträckning (expansion – hebr. raqia) vara för att göra åtskillnad (separera) mellan dagen och natten, och de ska vara som tecken för [att indikera] sammankomster (särskilda tider, högtider – hebr. moadim) [\+xt 3 Mos 23\+xt*] och för dagar och år.
15 Ja, de ska vara som ljus (hebr. maor) på himlens utsträckning (himlavalvet), för att lysa över jorden”. Och det skedde så.
16 Och Gud (Elohim) satte (tillförordnade – hebr. asah) de två ljusen,
17 Ja, Gud (Elohim) gav (hebr. natan) dessa [solen, månen och stjärnorna] på himlens utsträckning (himlavalvet) för att lysa över jorden
18 och för att råda över dagen och natten samt för att göra åtskillnad (separera) mellan ljuset och mörkret [dagen och natten, se vers 14].
19 Det blev kväll och det blev morgon – en fjärde dag (hebr. jom revii).
20 Och Gud (Elohim) sa: ”Låt vattnet vimla av vimlande levande varelser och låt flygande varelser flyga över jorden mot himlens utsträckning (ordagrant: på ansiktet av himlens utsträckning).”
21 Ja, Gud (Elohim) skapade (hebr. bara) de stora havsdjuren (hebr. tanin gadol), och alla levande rörliga varelser som vimlar i vattnet enligt sitt slag (sin sort; klassificering – hebr. min), på samma sätt varje bevingad flygande varelse, enligt sitt slag.
22 Och Gud (Elohim) välsignade dem genom att säga: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll vattnen i haven; och flygande varelser (fåglar, insekter) föröka er på (utöver) jorden.”
23 Det blev kväll och det blev morgon – en femte dag (hebr. jom chamishi).
24 Och Gud (Elohim) sa: ”Låt jorden frambringa levande varelser enligt sitt slag:
25 Ja, Gud (Elohim) gjorde (hebr. asah) markens djur [vilda djur] enligt sitt slag och boskapsdjuren [tamdjur] enligt sitt slag och allt som kryper (krälar, rör sig – hebr. remes) på marken enligt sitt slag.
26 Och Gud (Elohim) sa: ”Låt oss göra (hebr. asah) människan (hebr. adam) som vår avbild (hebr. tselem), till att vara oss lika (påminna om oss – hebr. demot).
27 Ja, Gud skapade människan som sin avbild, som Guds avbild skapade han henne.
28 Och Gud (Elohim) välsignade dem. Ja, Gud (Elohim) sa till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Lägg den under er [använd dess resurser för att tjäna Gud och människor] och råd (ha auktoritet)
29 Och Gud (Elohim) sa: ”Se [lyssna; hebr. hinneh – ger betoning åt det som följer], jag ger er varje fröbärande växt på hela jorden och varje träd som har fröbärande frukt – åt er ska de bli som föda.
30 Ja, även för allt levande på jorden [alla landdjur] och för alla himmelens flygande varelser. Ja, för allt som rör sig på jorden som har livets anda i sig: varje grön växt är till föda.”
31 Och Gud (Elohim) betraktade allt som han hade gjort (hebr. asah) [undersökte allt noggrant]. Och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får betrakta skapelsen från Guds perspektiv]: Mycket gott (helt perfekt, färdigt, komplett och fullbordat)! [Detta är den enda dagen då något är mycket gott (hebr. tóv meód), jfr vers 10, 12, 18 och 21.]