1 Stå därför [eftersom ni har ett himmelskt medborgarskap och ett hopp om en Frälsare] fasta i Herren, älskade vänner! Ni är mina syskon (bröder och systrar i tron) och kära älskade vänner som jag av hela hjärtat längtar efter att få se, ni är min glädje och min krona (segerkrans).
2 Evodia [vars namn betyder ”säker resa”] uppmanar (förmanar, uppmuntrar) jag och Syntyche [vars namn betyder ”trevlig bekantskap”] uppmanar (förmanar, uppmuntrar) jag att vara eniga (vara av samma sinne; att komma överens) i Herren.
3 Ja, även dig, genuine kompanjon (genuint ”sammanokade” – gr. gnesie syzyge) [min äkta, verklige och rättmätige samarbetspartner], ber jag [om en tjänst]:
4 Gläd er alltid i Herren [fortsätt att alltid fröjda er över nåden; luta er i alla tider ständigt mot honom].
5 Låt alla människor få veta (personligen få erfara) er osjälviskhet (omtanke, fördragsamhet, förlåtande attityd). Herren är nära. [Uttrycket har en dubbel betydelse. Herren finns nära den troende och hjälper, men är också nära och kommer snart tillbaka.]
6 Oroa (bekymra) er inte [”gå inte i bitar” – stressa inte upp er] för någonting [\+xt Matt 6:25; Luk 12:22\+xt*], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd].
7 Då ska Guds frid, som övergår [som alltid är mer värd, som regerar och håller sig över] allt förstånd, skydda (bevara, vakta) era hjärtan och era tankar (sinnen) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
8 Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):
9 Och vad ni [allt detta som ni en gång]
10 Men jag gladde mig mycket (storligen – gr. megalos) i Herren över att ni nu äntligen förnyade er omtanke om mig [att ni nu till slut lät omsorgen om mig blomma upp]. Visst tänkte ni på mig förut också, men då hade ni inget [lägligt] tillfälle (då saknade ni möjlighet) [att visa det].
11 Jag säger inte detta för att [antyda att] jag saknar något (lider brist; ordagrant: inte så att jag talar på grund av brist/nöd/fattigdom). För jag har lärt mig [och har för vana] att vara nöjd (tillfreds, harmonisk) oavsett [yttre] omständigheter.
12 Jag vet (har sett/förstått) hur man lever enkelt (gr. tapeinoo) [i förödmjukande låg standard].
13 Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me).
14 Men ni gjorde rätt (något vackert) när ni var delaktiga (assisterade, delade med er) i mina svårigheter (min pressade situation).
15 Ni vet ju själva, filipper, att när evangeliet (det glada budskapet) var nytt och jag hade lämnat Makedonien, då var det ingen annan församling än er som gick in i gemenskap med mig (partnerskap) och öppnade upp ett konto så att man kunde föra bok över utgivet och mottaget.
16 För även när jag var i Thessalonike skickade ni [gåvor] till mina behov, inte bara en utan två gånger.
17 Inte så att jag söker själva gåvan, utan vad jag söker är att ni ska få en riklig frukt av gåvan ni ger.
18 Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog när jag nu genom Epafroditus har fått er gåva – en ljuvlig doft, ett välbehagligt offer som Gud tar emot med glädje.
19 Så ska min Gud fylla [helt och fullt uppfylla] alla era [andliga och fysiska] behov efter sin härliga rikedom [på ett överflödande och överväldigande sätt] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
20 Vår Gud och Far tillhör äran i evigheters evighet. Amen.
21 Hälsa alla heliga i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. De troende (bröderna och systrarna) här hos mig hälsar till er.
22 Alla de heliga [de troende i Rom, några av dem nämns vid namn i \+xt Rom 16:3-16\+xt*], särskilt de som hör till kejsarens hus [syftar troligtvis på kristna soldater och tjänare som tjänstgjorde hos kejsaren], hälsar till er.
23 Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er ande.