1 [Från:] Paulus och Timoteus,
2 Nåd (oförtjänt favör) till [vare med] er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
3 Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er [är tacksam över varje personligt minne],
4 när jag i all min bön [i varje enskild vädjan] för er alla alltid ber (vädjar; framlägger min bön) med glädje,
5 på grund av ert gemensamma engagemang (aktiva deltagande, finansiella bidrag; ert partnerskap) för evangeliet (det goda budskapet; de glada nyheterna), från [den allra] första dagen [när Lydia öppnade sitt hem för evangeliet, se \+xt Apg 16:15\+xt*] ända till nu [när ni skickade denna gåva].
6 Och jag är övertygad om just detta, att han som har börjat (påbörjat, inlett) ett gott verk (arbete) i (inom; bland, hos) er, [också] ska (kommer att) fullborda (slutföra) det fram till den Smordes (Messias, Kristi) Jesu dag [då han kommer tillbaka]. [\+xt Joh 6:29\+xt*]
7 Det är inte mer än rätt att jag känner så för er, eftersom ni finns i mitt hjärta. [Kan också översättas ”eftersom jag finns i ert hjärta”. Den tvetydiga formuleringen kan vara medveten eftersom den förstärker att omtanken och engagemanget i evangeliet var ömsesidigt.] Ni är delaktiga både i min fångenskap och när jag försvarar (argumenterar för) och befäster (stärker, ger bevis för) evangeliet.
8 Gud är mitt vittne hur jag längtar efter er med den Smordes (Kristi) Jesu djupa, innerliga kärlek. [Paulus hjärta är så uppfyllt av Jesu kärlek att han känner det som om han bär Jesu hjärta för sina troende syskon i Filippi.]
9 Och detta ber jag:
10 för att ni [alltid] ska kunna avgöra (undersöka, pröva) vad som är bäst [genuint; vad som kommer att bära hela vägen igenom]
11 då ni har blivit fyllda med rättfärdighetens frukt [\+xt Gal 5:22\+xt*]
12 Syskon (bröder och systrar i tron), nu efter att noga ha funderat på detta, vill jag att ni får veta (får del av min erfarenhet) att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets (det glada budskapets) framgång.
13 Det är öppet känt i hela pretoriet (det romerska militära högkvarteret) och för alla andra att det är på grund av den Smorde (Messias, Kristus) som jag bär mina bojor,
14 och de flesta syskonen (bröderna och systrarna i tron) har genom mina bojor fått ny frimodighet, och de vågar nu mer än någonsin tala (berätta, predika) Guds ord [vågar bryta tystnaden och agera oavsett konsekvenserna].
15 Visst finns det de som predikar den Smorde (Messias, Kristus) bara på grund av avundsjuka [för den uppmärksamhet jag fått] och för att försöka splittra, men andra gör det med rätt uppsåt.
16 De gör det i kärlek [som är osjälvisk och utgivande], eftersom de vet att jag är satt att försvara (argumentera för) evangeliet.
17 De förstnämnda [som är avundsjuka och vill splittra] predikar den Smorde (Messias, Kristus) av själviska motiv (rivalitet; själviska ambitioner), inte av rena motiv, bara för att göra det svårare för mig i min fångenskap.
18 Än sen (vad är min åsikt om detta)? Resultatet är att i båda fallen, vare sig det är av fel motiv eller i sanning, blir den Smorde (Messias, Kristus) predikad, och det är jag glad för. Ja, och det ska jag fortsätta att glädja mig åt hädanefter också,
19 för jag vet att detta kommer att leda till min befrielse (bevarande, helande och upprättelse), tack vare era förböner och all generös hjälp från Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Ande (som försörjer alla mina behov). [Ordet befrielse, gr. soteria, används inte bara för den eviga frälsningen som Gud ger, utan också om kroppsligt helande och välmående, se \+xt Matt 9:21-22; Mark 15:30-31\+xt*. I så fall syftar det på att Paulus är säker på att han kommer att bli frisläppt. Hela detta stycke har också en parallell i \+xt Job 13:13-18\+xt*. Paulus kommer också en dag att stå inför Gud och bli förklarad rättfärdig.]
20 Det är min innerliga längtan (intensiva förväntan) [som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana, se \+xt Rom 8:19\+xt*] och mitt hopp (säkra förväntan) att jag inte ska komma på skam på något sätt – utan i all frimodighet ska den Smorde (Messias, Kristus), nu som alltid, bli förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus satt fängslad, se vers 13.]
21 För min del är den Smorde (Messias, Kristus) själva livet [hans liv är i mig – han är enda anledningen till att jag lever], och döden [ordagrant: ”att ha dött”, dvs. livet efter döden] är en vinst för mig.
22 Men om jag fortsätter livet i kroppen (köttet), så betyder det fortsatt fruktbärande (produktivt) arbete [i min tjänst för evangeliet]. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra.
23 Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp (plocka ner tältet för att resa vidare) och vara hos den Smorde (Messias, Kristus), vilket är långt mycket bättre,
24 men att jag är kvar i min kropp (köttet) är nödvändigt för er skull.
25 Övertygad om detta, vet jag att jag ska leva kvar och vara med er alla, för er framgång (utveckling, fördjupning) och glädje i tron,
26 så att när jag kommer till er igen, så har ni ännu större anledning att vara stolta (glada) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, på grund av vad han gör genom mig.
27 Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, lev era liv som [himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde (Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er:
28 utan att ens för ett ögonblick bli rädda för motståndarna (skrämda – som en häst som skenar),
29 Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull,
30 eftersom ni har samma kamp (tävling) att utkämpa som ni såg i mig [som jag hade], och som ni nu hör att jag [fortfarande] har.