1 Sedan ropade han i mina öron [Guds röst] med en stark (stor) röst och sa:
2 Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr [byggd av Jotam, se \+xt 2 Kung 15:35\+xt*; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se \+xt Hes 8:16\+xt*],
3 Och Israels Guds (Elohims) härlighet hade stigit upp från keruberna
4 Och Herren (Jahveh) sa till honom: Gå genom stadens mitt, genom mitten av Jerusalem och sätt ett märke [hebr. tav; den sista bokstaven i hebreiska alfabetet vars piktogram är ett kors] på pannan på alla de män som suckar och som ropar på grund av alla styggelser som görs i hennes mitt. [\+xt Upp 3:12; 7:3; 9:4; 14:1; 22:4\+xt*]
5 Och till de andra [sex] sa han så att jag hörde det: Gå genom staden efter honom och slå, låt inte era ögon skona och ha inget medlidande,
6 slakta fullständigt, gamla män, unga män, jungfrur och de små och kvinnor, men kom inte nära någon man som har märket, och börja vid min helgedom. Sedan började de med de äldste som var framför huset.
7 Och han sa till dem: Orena huset [gör det rituellt orent] och fyll gården med de slagna,
8 Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sa: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem?
9 Och han sa till mig: Synden hos Israels hus och Juda är mycket stor och landet är fullt av blod och staden är full av korruption, för de säger: Herren (Jahveh) har övergett landet och Herren (Jahveh) ser inte.
10 Och även jag ska inte låta mina ögon skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge tillbaka deras egna vägar över deras huvuden (låta dem få samma behandling som de själva utövat i form av förtryck, blodspillan, girighet och alla andra synder som de ägnat sig åt).
11 Och se, mannen i linnekläder som hade skrivdonet vid sidan (bundet i bältet vid höften) [se vers 2 och 3] rapporterade och sa: Jag har gjort allt som du har befallt mig.