1 Och det skedde i det tolfte året, i den tolfte månaden [adar] på den första dagen i månaden [3:e mars, 585 f.Kr.] att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2 Människobarn, ta upp en klagosång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:
3 Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
4 Och jag ska kasta upp dig på land,
5 Och jag ska lägga ditt kött på bergen
6 Och jag ska vattna landet där du simmade med ditt blod ända till bergen,
7 Och när jag utrotar dig ska jag täcka himlarna
8 Alla ljusbärare i himlarna ska jag fördunkla (göra svarta) över dig
9 Jag ska oroa hjärtat hos många folk
10 Jag ska göra många folk förskräckta för dig
11 Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
12 Genom de mäktigas svärd ska jag låta dina skaror falla,
13 Jag ska fördärva alla dess vilddjur
14 Därefter ska jag låta deras vatten komma till ro
15 När jag gör Egyptens land öde
16 Detta är klagosången (hebr. qina) som de ska mässa (klaga med; sjunga entonigt och utdraget – hebr. qinen), folkens döttrar ska klaga med den för Egypten, och hennes skaror ska klaga med den förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
17 Och det skedde i det tolfte året på den 15:e dagen i månaden att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
18 Människobarn jämra dig för Egyptens skaror och kasta ner dem, henne med de mäktiga folkslagens döttrar, till den nedre delen av jorden, med dem som går ner till avgrunden.
19 Vem överträffar du i skönhet? Gå ner och bli lagd bland de oomskurna.
20 De ska falla mitt bland dem som blir slagna med svärd, hon är given till svärd, dra ner henne och alla hennes skaror.
21 Den starke bland de mäktiga ska tala om honom från mitten av Sheol (underjorden, de dödas plats) med dem som hjälpte honom, de har gått ned, de ligger stilla, de oomskurna slagna med svärd.
22 Assyrien är där och hela hennes skara, deras gravar är runt om dem, alla de slagna som har fallit för svärd,
23 vars gravar är placerade ytterst i avgrunden och hennes skaror är runt om hennes grav, alla av dem slagna, fallna för svärd som orsakade terror i de levandes land.
24 Där är Elam och alla hennes skaror runt om hennes grav, alla de slagna, fallna för svärd, som har gått ner oomskurna till den nedre delen av jorden, som orsakade terror i de levandes land, de har burit sin skam med sig som går ner i avgrunden.
25 De har gett henne en säng i mitten av de slagna med alla hennes skaror, hennes gravar är runt om dem, alla oomskurna slagna med svärd, eftersom deras terror orsakades i de levandes land och de bar sin skam med sig som går ner i avgrunden, de läggs mitt bland dem som är slagna.
26 Där är Meshech och Tubal (hebr. Toval) och alla hennes skaror, hennes gravar är runt om dem, alla de oomskurna slagna med svärd, eftersom de orsakade terror i de levandes land.
27 Och de som är underlägsna (sämre än) de oomskurna ska inte ligga bland de mäktiga som har gått ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) med sina stridsvapen, vars svärd ligger under deras huvuden och vars synder är på deras ben, eftersom de mäktigas terror var i de levandes land.
28 Och du, mitt bland de oomskurna ska du bli sönderbruten och ligga bland dem som är slagna med svärd.
29 Där är Edom, hennes kungar och alla hennes furstar som för all deras makt har lagts med dem som är slagna med svärd, de ska ligga med de oomskurna och med dem som går ner i avgrunden.
30 Där är furstarna från norr, allesamman, och alla sidonier som har gått ner med de slagna, som skäms för all terror som de har förorsakat genom sina mäktiga och de ligger oomskurna med dem som är slagna av svärd och bär sin skam med dem som går ner i avgrunden.
31 Detta ska farao se och bli tröstad över alla sina skaror slagna med svärd, farao och hela hans armé förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
32 Jag har gett min terror i de levandes land, och han ska läggas mitt bland de oomskurna med dem som är slagna med svärd, farao och hela hans skara förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).