1 Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig i det nionde året [sedan Jojakins exil, se \+xt Hes 1:2\+xt*] i den 10:e månaden [tevet] på den 10:e dagen i månaden [15 jan, 588 f.Kr.] han sa:
2 Människobarn, skriv åt dig namnet på dagen, på denna dag, samma dag som Babels kung har belägrat Jerusalem.
3 Och tala i en liknelse om det upproriska huset och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
4 Samla i den bitarna [av kött] som tillhör den,
5 Ta det utvalda av flocken
6 Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så:
7 För hennes blod är i hennes mitt,
8 för att låta raseriet komma så att hämnd kan tas
9 Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
10 stapla upp veden,
11 Jag ska ställa den tom på kolet
12 Den har tröttat ut sig själv med hårt arbete [med att blir skrubbad ren],
13 I din orenhets oanständighet har jag renat dig, men du blir inte längre renad från dina orenheter förrän jag har tillfredsställt mitt raseri över dig.
14 Jag Herren (Jahveh) har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaka det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
15 Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
16 Människobarn jag tar bort från dig dina ögons önskningar i ett slag, du ska inte klaga, inte gråta och dina tårar ska inte rinna ner.
17 Sucka i tysthet. Sörj inte för de döda, bind din huvudbindel över dig och sätt dina skor på dina fötter och dölj inte din överläpp och ät inte männens bröd.
18 Så talade jag till folket på morgonen och min hustru dog på kvällen, och jag gjorde på morgonen som jag var befalld.
19 Och folket sa till mig: ”Ska du inte berätta för oss vad dessa ting är (betyder) till oss, eftersom du gör så?”
20 Och jag sa till dem: Herrens (Jahvehs) ord kom till mig och han sa:
21 Säg till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag ska vanhelga min helgedom, er styrkas stolthet, era ögons begär och era själars längtan, och era söner och era döttrar som ni har lämnat bakom ska falla för svärdet.
22 Och ni ska göra som jag har gjort, ni ska inte täcka era överläppar, inte äta männens bröd,
23 och era bindlar ska vara på era huvuden, och era skor på era fötter, ni ska inte klaga, inte gråta men ni ska tyna bort i era synder och stöna (jämra er) den ene till den andre.
24 Så ska Hesekiel bli ett tecken för er, efter allt han har gjort ska ni göra, och när det sker ska ni veta (bli intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
25 Och du människobarn, ska det inte vara så att den dagen då jag tar ifrån dem deras starka fäste, deras äras glädje, deras ögons önskningar, deras själs längtan, deras söner och deras döttrar,
26 att den dagen ska han som flytt komma till dig för att förmå dig att höra det med dina öron?
27 Den dagen ska din mun öppnas tillsammans med honom som har flytt och du ska tala och inte mer vara stum. Så ska du bli ett tecken för dem och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).