1 Efter denna händelse befordrade kung Ahasveros (Xerxes) Haman, son till Hammedata, agagiten, och placerade honom på platsen över alla furstar som var med honom.
2 Alla kungens tjänare, som fanns i kungens port, böjde sig och bugade djupt inför Haman, för det hade kungen befallt om honom. Men Mordochaj böjde sig inte, inte heller bugade han inför honom.
3 Då frågade kungens tjänare som var i kungens port Mordochaj: ”Varför överträder du kungens befallning?”
4 Och de sa detta till honom varje dag, men han lyssnade ändå inte till dem och de berättade detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade berättat att han var en jude [och tillber inte avgudar, se \+xt 2 Mos 20:5\+xt*].
5 När Haman såg att Mordochaj inte böjde sig för honom, fylldes Haman av vrede.
6 Men det tycktes honom i hans ögon vara alltför simpelt att bara lägga hand på Mordochaj, för de hade berättat för honom vilket folk Mordochaj tillhörde, därför sökte Haman efter att förgöra alla judar som fanns utöver hela Ahasveros (Xerxes) kungarike, hela Mordochajs folk.
7 I den första månaden, som är månaden nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) 12:e regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (hebr. por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, [lotten föll på] den tolfte månaden som är månaden adar (februari/mars).
8 Haman sa till kung Ahasveros (Xerxes): ”Det finns ett särskilt folk [judarna] utspritt och skingrat bland folken i alla provinser i ditt kungarike. Deras lagar skiljer sig från dem hos alla andra folk, de håller inte heller kungens lagar. Därför gagnar det inte kungen att bevara (tolerera) dem.
9 Om det behagar kungen, låt det bli skrivet att de ska förgöras. Jag ska betala 10 000 talenter [343 ton] silver i handen till dem som handhar kungens affärer och föra det till kungens skattkammare.”
10 Kungen tog sin ring från sin hand och gav den till Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende,
11 och kungen sa till Haman: ”Silvret är dig givet, folket likaså, gör med dem så som du finner bäst (lämpligast).”
12 Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 10:e dagen i månaden. [Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14:e nisan, se \+xt 2 Mos 12:6\+xt*. År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper [provinsståthållare – ”beskyddare av landet”; det fanns 20-28 st] och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet och det var förseglat med kungens signetring.
13 Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden adar (februari/mars), och ta deras ägodelar som byte.
14 Kopior av brevet gavs ut som ett dekret i alla provinser och publicerades för alla människor så att de skulle vara redo denna dag.
15 Breven distribuerades med hast av kungens kurirer, så snart dekretet hade utfärdats i Susas slott.