1 Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) alla de våldsgärningar som ständigt sker under solen.
2 varför jag prisar de döda
3 Men bättre än de båda
4 Återigen begrundade jag allt arbete och alla som utmärker sig i sitt arbete (är yrkesskickliga), det är en mans tävlan (rivalitet) med sin granne.
5 Dåren knäpper ihop sina händer
6 Bättre en handfull lugn (lite ro, stillhet)
7 Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) något som är fåfängligt under solen:
8 Där är en ensam och han har ingen tid,
9 Bättre två än en,
10 För om de faller
11 Också om två ligger tillsammans, då har de värme,
12 Och om en man övermannar honom som är ensam,
13 Bättre ett fattigt och vist (klokt) barn än en dåraktig kung som inte längre vet hur man tar emot tillrättavisning.
14 Ut ur fängelset kommer han för att bli kung, likväl föddes han fattig i sitt kungarike.
15 Jag betraktade allt levande som vandrar under solen, även det andra barnet [efterträdaren till tronen] som står på hans plats.
16 Där var inget slut på allt folk, på alla dem som han ledde, ändå ska inte de som kommer efter glädja sig med honom. Var övertygad – detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
17 Vakta din fot när du går till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.