1 Jag, Nebukadnessar, levde i fred (lugn och ro utan sorger) i mitt hus (hem) och njöt av all framgång (lyx och god hälsa) i mitt palats.
2 [Plötsligt skakades Nebukadnessars bekymmersfria liv.] Jag hade en dröm som skrämde mig. Tankarna jag fick när jag låg på min bädd, och synen jag hade i mitt huvud, skrämde mig.
3 Jag beordrade alla Babylons visa män att komma inför mig och ge mig uttydningen av drömmen.
4 Då kom spåmännen (skrivare, från ordet för penna), besvärjarna (exorcister, medier som talade med andar), drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna (från ordet att rista, avgöra och utröna). Jag berättade min dröm, men de kunde inte ge någon uttydning.
5 Till sist kom [även] Daniel inför mig.
6 ”Belteshassar, du som är den störste (högst uppsatte, ledare) bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad det betyder!”
7 [Nebukadnessar återberättar synen för Daniel:] ”Detta var synen jag såg när jag låg på min bädd:
8 Trädet växte sig stort och mäktigt. Toppen reste sig högt i skyn; den kunde ses från jordens (landet, rikets) yttersta gräns. [Kan vara en anspelning på arrogans, på motsvarande sätt som Babels torn reste sig mot skyn, se \+xt 1 Mos 11:1-9\+xt*.]
9 Dess lövverk var vackert. Det bar rikligt med frukt, tillräckligt med föda för alla. Markens djur (djuren på fältet) fann skugga under det, och himmelens fåglar byggde bo bland grenarna. Allt levande (allt kött) fick sin föda från det.
10 [Men det var inte allt, mer hände.] I synerna som kom [fortsatte att komma] när jag låg på min bädd såg jag en helig väktare (ängel) komma ner från himlen.
11 Han sa med hög röst [med stor kraft]:
12 men lämna kvar stubben med dess rötter i jorden.
13 Låt hans hjärta förvandlas från en människas hjärta,
14 Så är det bestämt genom väktarna [se vers 13],
15 Detta var drömmen som jag, kung Nebukadnessar, hade. Tala nu om för mig, Belteshassar [Daniels babyloniska namn, se \+xt Dan 1:7\+xt*], vad drömmen betyder (ge uttydningen). Ingen av de visa männen i mitt rike kan tyda den, men du kan, för heliga gudars ande är i dig.”
16 Daniel, som kallades Belteshassar, blev till en början synbart bestört (chockerad, tagen), uppfylld av oroliga (skrämmande) tankar.
17 Trädet som du såg växa och bli mäktigt, vars topp nådde till himlen, synligt över hela världen,
18 vars lövverk var vackert och hade så mycket frukt att det räckte till föda för alla, under vilket markens djur bodde och i vars grenar himlens fåglar hade sina bon –
19 det är du, o konung! Du har blivit stor och mäktig, din makt når ända upp till himlen och ditt välde (makt, inflytande) sträcker sig till världens ände.
20 Vad gäller den heliga väktare som kungen såg komma ned från himlen som sa:
21 Här är betydelsen, o kung; detta är vad den Högste har beslutat att låta drabba dig, min herre och kung:
22 Du kommer att drivas bort från människor och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste [Gud] regerar över alla riken på jorden och han ger dem åt vem han vill.
23 Det som uttalades [av väktarna] om trädets stubbe, att rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du ska återfå ditt rike när du har förstått (lärt dig och insett) att det är [Gud i] himlen som har makten (regerar).
24 Så därför, o konung, lyd (välkomna) mitt råd: Bryt dig loss (befria dig) från din synd [som när ok runt en hals bryts] och gör det som är rätt [lev rättfärdigt]; istället för att göra det som är ont, visa oförtjänt nåd (hebr. chanan) mot de fattiga [\+xt Jes 1:17\+xt*]. Det kan hända att din framgång (lycka, välgång) då kan bestå.”
25 Allt detta drabbade kung Nebukadnessar.
26 Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon.
27 Han sa [till sig själv]: ”Se, är inte detta det stora Babylon som jag har byggt, som mitt kungliga residens genom min väldiga makt, till min ära?”
28 Medan orden ännu var på kungens läppar kom (ordagrant ”föll”) en röst från himlen [troligtvis är det en ängel som tillkännager domen]: ”Kung Nebukadnessar, detta är sagt om dig: Ditt rike har tagits ifrån dig!
29 Du ska drivas bort från människorna och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste råder över människornas riken och ger dem åt vem han vill.”
30 Där och då gick orden i uppfyllelse över Nebukadnessar. Han blev utstött från människorna och åt gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp tills hans hår växte och blev som örnfjädrar och hans naglar blev som fågelklor.
31 ”När den tiden [de sju åren] hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon mot himlen. [Från sitt palats hade han tittat ned på staden i högmod, nu är det från markens gräs han lyfter sin blick mot Gud i ödmjukhet.] Mitt förstånd återvände. Jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever för evigt:
32 Jordens invånare är att betrakta som ingenting [i jämförelse med Guds styre, se \+xt Jes 40:17\+xt*].
33 Där och då fick jag tillbaka mitt förstånd. Även min härlighet och glans kom tillbaka, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och stormän sökte upp mig. Jag blev på nytt insatt i mitt rike och jag fick än större storhet. [Gud ärar den som ärar honom, se \+xt 1 Sam 2:30\+xt*.]
34 Därför vill jag, Nebukadnessar, nu prisa, upphöja och ära himlens Konung. Allt han gör är rätt (sanning) och rättvist (rättfärdigt) och han kan ödmjuka dem som beter sig högmodigt.”