1 Sedan lämnade Paulus Aten och kom till Korint.
2 I Korint träffade Paulus en jude vid namn Aquila, född i Pontus [en romersk provins vid Svarta havet], och hans hustru Priscilla. [Hennes mer formella namn var ”Prisca”, se \+xt Rom 16:3\+xt*.] Paret hade nyligen kommit från Italien, eftersom [den fjärde romerske kejsaren] Claudius [regerade 41-54 e.Kr.] hade befallt att alla judar skulle lämna Rom.
3 Eftersom de arbetade inom samma bransch tog Paulus in hos dem och de arbetade tillsammans som tältmakare. [De arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar som resande använde inte bara för övernattning på land utan också som skydd mot solen och vinden på däck när man färdades till sjöss.]
4 I synagogan samtalade Paulus (förde han en dialog) varje sabbat och övertygade (höll på att vinna över – gr. peitho) både judar och greker.
5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien [med medel från Filippi och Thessalonike, se \+xt 1 Thess 3:6; 2 Kor 11:8; Fil 4:15\+xt*], började Paulus ägna sig helt åt att förkunna ordet [utan att behöva arbeta för sitt eget uppehälle som tältmakare, se vers 3]. Han vittnade för judarna att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus),
6 men eftersom de ständigt var emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sa till dem: ”Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.”
7 Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan.
8 Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. [Paulus nämner honom i \+xt 1 Kor 1:14\+xt* som en av de få personer han själv döpte.] Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.
9 En natt sa Herren i en syn till Paulus: ”Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas!
10 Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden.”
11 Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
12 Samtidigt som Gallio var prokonsul över [den romerska provinsen] Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus. [Inskriptioner bekräftar att Gallio var ståthållare 51-52 e.Kr. Dessa händelser utspelade troligen sig i slutet på sommaren år 51 e.Kr.] Man förde honom till domstolen [Grekiska bema, som var en upphöjd plattform mitt på stadens centrala torg och marknadsplats, gr. agora.]
13 Man sa: ”Denne man förleder människorna att tillbe Gud på ett sätt som är emot lagen.” [Både Moses lag och romersk lag.]
14 Precis när Paulus skulle öppna sin mun och tala, sa Gallio till judarna: ”Om det handlat om något brott eller ett ondskefullt illdåd skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar.
15 Men eftersom detta är tvistefrågor om ord och namn och er egen lag får ni ta hand om det själva. Jag tänker inte (har ingen vilja) att bli en domare i sådana frågor.” [Frågan gällde om Jesus verkligen var den Messias som Skrifterna talade om.]
16 Han [avslutade frågan och] skickade i väg dem.
17 Alla grep då synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domarsätet utan att Gallio brydde sig om det.
18 Paulus stannade många dagar efter detta. Sedan sa han farväl till syskonen (bröderna och systrarna i tron) och seglade mot [provinsen] Syrien tillsammans med Priscilla och Aquila. I Kenkrea [Korints södra hamnstad] rakade Paulus sitt hår, för han hade avgett ett löfte.
19 När de kom till Efesos [i Mindre Asien, efter en tre dagars segling rakt österut från Korint] lämnade han sina reskamrater [Priscilla och Aquila] där. Själv gick han till synagogan och samtalade (förde en dialog) med judarna.
20 De bad honom stanna där längre, men han avböjde
21 och tog farväl med orden: ”Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill.” Sedan gick han ombord och lämnade Efesos.
22 När han steg i land i Caesarea [Maritima, vid Medelhavskusten; efter en fem dagar lång segling från Efesos] gick han upp till församlingen [i Jerusalem].
23 Efter någon tid bröt Paulus upp. Han for genom Galatien och vidare genom Frygien, och överallt styrkte han lärjungarna.
24 Under tiden kom en jude som hette Apollos till Efesos. Han var född i Alexandria och var en lärd man (allmänbildad, en god talare och duktig på att presentera budskapet på ett logiskt och enkelt sätt), och var också mycket kunnig (mäktig, kraftfull) i Skrifterna.
25 Han hade blivit undervisad om ”Herrens väg” och talade med stor entusiasm (med en brinnande ande), och undervisade grundligt om Jesus, dock bara utifrån (den kunskap han hade om) Johannes dop.
26 Han började frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de honom till sig (tog honom avsides för att ostört kunna tala med honom) och undervisade (förklarade för) honom ännu mer exakt (grundligare, korrekt) om ”Guds väg”.
27 När Apollos ville fara över till Achaia [på andra sidan Egeiska havet till Korint i Grekland], skrev syskonen (bröderna och systrarna i tron) [i Efesos] till lärjungarna [i Korint] och uppmanade dem att ta emot honom. När han kom fram engagerade han sig på en gång i arbetet tillsammans med dem som hade kommit till tro (han var till stor hjälp för dem), genom den nåd (favör, Guds kraft) han hade fått,
28 för han motbevisade med stor kraft [på alla möjliga ämnesområden] judarna offentligt [i debatter] (besvarade så överväldigande att de blev tysta), och visade genom Skrifterna [Guds ord] att Jesus var den Smorde (Messias, Kristus).