1 Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna [hennes namn var Eunike, se \+xt 2 Tim 1:5; 3:15\+xt*], men hans far var grek. [Timoteus var alltså jude till födseln, men hade inte blivit omskuren.]
2 De troende (bröderna och systrarna) i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus.
3 Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.
4 När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste (församlingsledarna) i Jerusalem hade fastställt.
5 Församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.
6 Sedan tog de [Paulus, Silas och Timoteus] vägen genom Frygien och Galatien [norrut], eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att [gå rakt västerut och] förkunna ordet i Asien.
7 När de närmade sig Mysien försökte de ta sig till Bithynien [nordost om Mysien], men det tillät inte Jesu Ande. [Sedan de blivit hindrade två gånger på ett gudomligt sätt, fanns det nu bara en möjlighet kvar – att fortsätta västerut längs med sydkusten av Marmarasjön.]
8 Så de reste genom Mysien ner till Troas.
9 På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom (uppmanade, sa välkomnande): ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!”
10 När han sett denna syn försökte vi genast ta oss vidare till Makedonien [i nuvarande norra Grekland], eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.
11 Vi [Paulus, Silas, Timoteus och Lukas, som skriver detta] lade ut från Troas och seglade med rak kurs (hade medvind och behövde inte kryssa) till [ön] Samothrake, och nästa dag till Neapolis [Filippis hamnstad].
12 Därifrån fortsatte vi till Filippi, en ledande (stor, första) stad i det makedoniska distriktet [porten in i området från väst] – en [romersk] koloni.
13 På sabbatsdagarna [plural, det var antagligen någon av de judiska högtiderna] gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett [judiskt] böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.
14 En av dem som lyssnade på oss var en kvinna som hette Lydia. Hon var [ursprungligen] från staden Thyatira och handlade med purpurtyger. [Hon var i en lukrativ bransch. Staden Thyatira, på andra sidan Egeiska havet, var känd för sin textilindustri, se \+xt Upp 2:18-29\+xt*.] Hon var [redan] en troende, och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig (lyssnade koncentrerat på, höll fast vid) det Paulus talade.
15 När hon och alla i hennes hus hade låtit döpa sig, sa hon: ”Om ni anser att jag tror på (är trogen) Herren, så kom och stanna i mitt hus.” Hon övertygade oss [de fyra missionärerna] att stanna (hon gav sig inte).
16 En dag, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka. Hon hade [var under inflytande av] en spådomsande (gr. python) och hennes ägare tjänade stora pengar på hennes förmåga att spå.
17 Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: ”De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!”
18 Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sa till anden: ”Jag befaller dig i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn att lämna henne!” I samma ögonblick for anden ut.
19 När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget (marknadsplatsen) inför myndigheterna.
20 De förde fram dem till domarna och sa: ”De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar
21 och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa.” [Det är anmärkningsvärt att skälet för att de fängslas är att de är judar. Lukas och Timoteus verkar inte bli fängslade.]
22 Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas.
23 De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga.
24 När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.
25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön, samtidigt sjöng de lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade (uppmärksamt, med glädje) på dem.
26 Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av.
27 Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att dörrarna till fängelset stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. [Straffet för att ha låtit fångar fly var avrättning genom tortyr, se \+xt Apg 12:18-19\+xt*. Fångvaktaren tog hellre sitt eget liv.]
28 Men Paulus ropade högt: ”Gör dig inte illa! Vi är här allesammans.”
29 Då bad han om ljus (flera facklor) och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas.
30 Sedan förde han ut dem och frågade: ”Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?”
31 De svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”
32 De förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.
33 Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras [blodiga] sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj.
34 Sedan förde han dem upp till sitt hus. [Hans bostad var antagligen på övervåningen ovanför fängelset.] Han dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
35 När det blev dag sände domarna ut sina rättstjänare [till fängelset]. De sa: ”Frige de där människorna.”
36 Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sa: ”Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!”
37 Men Paulus sa till dem: ”De har piskat oss offentligt utan rättegång – trots att vi är romerska medborgare – och [dessutom] kastat oss i fängelse. Nu vill de skicka i väg oss i hemlighet! Nej, de får komma hit själva och hämta ut oss.” [Paulus och Silas hade troligen med sig en testatio, som var ett officiellt intyg att de var romerska medborgare. Födelseort och medborgarskap var inskrivet på en diptyk, föregångaren till vår bok, som bestod av två hopfällbara skivor av trä överdragna av ett vaxskikt som man skrev på.]
38 Rättstjänarna framförde dessa ord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. [Det var straffbart att fängsla en romersk medborgare utan rättegång, och att också ha piskat dem var ännu värre. Detta var allvarliga brott och domarna blev nu rädda för sina egna liv.]
39 De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden.
40 Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade syskonen (bröderna och systrarna i tron) och uppmuntrade (tröstade, förmanade) dem.