1 Men i Antiokia [i Syrien], i den församling som fanns där, fanns [verkade] profeter och lärare:
2 De var i helig tjänst inför Herren och fastade. [Grundtextens leitourgounton har översatts ”helig tjänst”. Vårt ord ”liturgi” härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: ”offentlig” och ”tjänst”. Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se \+xt Luk 1:23\+xt*. Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade.]
3 När de hade fastat och bett [ännu mer vid samma tillfälle, eller vid en ny sammankomst] och lagt händerna på dem skickade de i väg dem.
4 Utsända (gr. ekpempo) av den helige Ande gick de [Barnabas, Saulus och Johannes Markus] ner till [hamnstaden] Seleukia. Därifrån avseglade de till Cypern.
5 När de kom fram till Salamis [öns handelscentrum längs med den sydöstra kusten] började de predika Guds ord i de judiska synagogorna. [Pluralformen indikerar de är flera lördagar i den stora staden Salamis.] De hade också med sig Johannes [Markus] som hjälpreda (medhjälpare).
6 De passerade igenom (ordagrant: genomvandrade – gr. dierchomai) [rörde sig västerut från stad till stad] över hela ön ända till Pafos [öns huvudort på den västra sidan].
7 Han fanns nära [var associerad med] Cyperns prokonsul Sergius Paulus som var en förståndig (intelligent) man.
8 Men [Barjesus som också kallade sig] Elymas, trollkarlen – som namnet betyder – gick emot dem och försökte hindra prokonsulen från att komma till tro.
9 Saulus, som även kallades Paulus [vilket var hans romerska namn som användes i de grekisktalande områdena], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom
10 och sa: ”Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri, och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar?
11 Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen.” [Denne falske profet hette ”Barjesus”. Etymologiskt betydde det ”frälsarens son”, men han var raka motsatsen.] I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom.
12 När prokonsulen såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära (undervisning).
13 Paulus [som nu nämns först] och hans följeslagare [Barnabas och Johannes Markus] seglade från Pafos [på Cypern] till Perge i [den romerska provinsen] Pamfylien.
14 Själva for de vidare [norrut] från Perge och kom till Antiokia i Pisidien.
15 Efter [den vanliga] läsningen av undervisningen [Moseböckerna – gr. nomos] och profeterna [som inledde samlingen i synagogan] skickade synagogföreståndarna ett meddelande [en förfrågan] till dem: ”Män och bröder, om någon av er har ett uppmuntrande (uppbyggande) ord till folket, så säg det.”
16 Då stod Paulus upp [ett sorl verkar uppstå bland de närvarande i synagogan], han gav tecken med handen [för att tysta dem] och sa:
17 [Löftet till Israel:]
18 Under en period på omkring 40 år [\+xt 2 Mos 16:35; 4 Mos 14:34\+xt*] tog han hand om dem i öknen (som ett nyfött barn vårdas av sin förälder). [Vissa grekiska manuskript har en annan bokstav i ordet för ’tog hand om’, och då kan det betyda ’stå ut med’ och ’ha överseende med’ någon. Även om det också stämmer så refererade Paulus ofta till Gamla testamentet, och i \+xt 5 Mos 1:31\+xt* liknas Gud vid en far som bär sin son Israel genom öknen.]
19 När han hade förgjort sju folk i Kanaan [\+xt Jos 3:10\+xt*] gav han Israels folk deras land som ett arv.
20 Efter detta gav han dem domare under omkring 450 år fram till profeten Samuels tid. [De 450 åren kan syfta på tiden som slavar eller tiden med domare.]
21 De frågade efter en kung och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av 40 år.
22 När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: ’Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja.’ [Citat från \+xt Ps 89:21\+xt* och \+xt 1 Sam 13:14\+xt*.]
23 Av hans efterkommande (säd) har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som Frälsare för Israel.
24 Innan han kom, hade Johannes [Döparen] redan predikat omvändelsedopet (dopet till ett förändrat tänkesätt) för hela Israels folk.
25 När Johannes stod vid slutet av sitt lopp [som en löpare som närmar sig mållinjen på det korta sprinterloppet], sa han: ’Jag är inte den ni tror att jag är [jag är inte Messias]. Men se, efter mig kommer en som jag inte ens är värdig att knyta upp sandalerna på.’ [\+xt Luk 3:16\+xt*]
26 [Löftet är uppfyllt i Jesus:]
27 Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. De uppfyllde profeternas ord, som man läser varje sabbat, när de dömde honom. [De borde ha vetat bättre eftersom de läste berättelserna om Messias varje vecka.]
28 Trots att de inte fann honom skyldig till något som förtjänade dödsstraff, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom.
29 När de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.
30 Men Gud uppväckte honom från de döda,
31 och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32 [Paulus går nu till Skriften för att visa att Jesus uppfyllde de messianska profetiorna:]
33 Det har Gud låtit gå helt och fullt i fullbordan för oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, precis som det står i den andra psalmen:
34 För Gud hade lovat att han skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden). Gud har talat på detta sätt:
35 Därför säger han också i en annan psalm:
36 För när David hade tjänat Guds vilja i sin generation (tid), avsomnade han och blev begravd bland sina fäder och hans kropp förmultnade (såg förgängelsen),
37 men den som Gud har uppväckt, såg inte förgängelsen (hans kropp förmultnade inte i graven).
38 [Avslutande uppmaning att ta emot löftet:]
39 Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Moses lag [undervisningen i de fem Moseböckerna].
40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er [här är ett exempel från \+xt Hab 1:5\+xt*]:
41 ’Se, ni föraktare,
42 När Paulus och Barnabas var på väg ut [från synagogan] bad folket att få höra [mer om] samma budskap nästa sabbat.
43 När man bröt upp från synagogan följde många judar och gudfruktiga proselyter [de som konverterat till judendomen] med Paulus och Barnabas. De talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd (kraft).
44 Nästa sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord.
45 Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund och argumenterade emot det Paulus sa [hur de gammaltestamentliga profetiorna talar om Jesus] och hädade [talade nedsättande och föraktfullt om Jesus].
46 Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ”Det var nödvändigt att Guds ord [om frälsning genom Jesus] först skulle talas till er. Men eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga det eviga livet så vänder vi oss till hednafolken.
47 För så har Herren befallt oss [\+xt Jes 42:6; 49:6\+xt*]:
48 När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade (tackade) Herrens ord. [Kanske speciellt över orden från Jesaja som talade om hedningarnas frälsning.] Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro.
49 Herrens ord spreds [genom dessa nya troende] ut över hela området. [Staden Antiokia i Pisidien blev ett kristet centrum och evangeliet spreds härifrån till städer och byar i södra Galatien.]
50 Men judarna hetsade upp ansedda gudfruktiga kvinnor och de ledande männen i staden. De startade en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.
51 De skakade då dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium [femton mil österut].
52 [De som kommit till tro i Antiokia i Pisidien blev inte skrämda av förföljelsen.] Lärjungarna [i staden och områdena runt omkring] fylldes ständigt av glädje och den helige Ande.