1 När kungen [David] satt i sitt hus [palats i Jerusalem] och Herren (Jahveh) hade gett honom ro (vila) från alla hans fiender runt omkring,
2 sa han till profeten Natan: ”Se, här bor jag i ett hus av [vackert importerat] cederträ [från Tyros, se \+xt 2 Sam 5:11\+xt*], medan Guds ark bor i ett tält.”
3 Natan sa till kungen: ”Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren (Jahveh) är med dig.”
4 Den natten kom ett ord från Herren (Jahveh) till Natan som sa:
5 ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren:
6 Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel.
7 Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
8 Nu ska du säga så till min tjänare David, så säger Härskarornas Herre (Javeh Sebaot):
9 Jag har varit med dig på alla dina vägar
10 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel
11 sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel.
12 När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling [Salomo (\+xt 1 Kung 1:30\+xt*), men även Messias – Davids Son, se \+xt Matt 1:1; Luk 1:32\+xt*] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme.
13 Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.
14 Jag ska vara hans far
15 Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska inte lämna (vika från) honom, så som jag lät den lämna (vika från) Saul, som jag tog bort (lät vika undan) för dig. [\+xt Ps 89:34-36\+xt*]
16 Ditt hus [David] och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.”
17 Natan talade till David alla dessa ord från sin syn. [Allt Gud hade sagt.]
18 Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens (Jahvehs) ansikte. [Troligtvis i tabernaklet.] Han sa [frågade bedjande till Gud]:
19 Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre (Adonai), Herre (Jahveh). Även om framtiden för din tjänares hus [har du talat], detta är undervisning (hebr. torah) för människan, Herre (Adonai), Herre (Jahveh). [Människan är ordagrant hebr. Adam och kan syfta på löftet om en Frälsare i \+xt 1 Mos 3:15\+xt*.]
20 Vad mer kan David tala till dig?
21 Enligt ditt löfte (för ditt ords skull) och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och låtit din tjänare få veta (förstå) det.
22 Därför [tack vare löftet om ett evigt hus] är du [har du alltid varit] stor Herre (Adonai) Herre (Jahveh) – för ingen är som du, och ingen [annan] Gud (Elohim) finns förutom (utöver; bortsett från) dig, efter allt vi har hört med våra [egna] öron.
23 Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel,
24 Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre (Jahveh), har blivit deras Gud (Elohim).
25 Och nu Herre (Jahveh), ordet som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, bekräfta det för evigt och gör som du har talat.
26 Och låt ditt namn bli förhärligat för evigt så att man säger:
27 För du, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim), har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
28 Och nu, Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har talat (lovat) dessa goda ting (ord – hebr. davar; kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.
29 Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du, Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt.”