1 Efter Sauls [israeliternas förste kungs] död, när David hade återvänt från slakten på amalekiterna stannade David två dagar i Tsiklag. [\+xt 1 Sam 30\+xt*]
2 På den tredje dagen kom en man från Sauls läger [i Jezereldalen] med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud [två tydliga tecken på sorg]. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner.
3 David frågade honom: ”Varifrån kommer du?”
4 David frågade honom: ”Hur går det [i kriget mot filistéerna i norr]? Jag ber dig, berätta för mig!”
5 David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: ”Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är döda?”
6 Den unge mannen som berättade detta för honom svarade: ”När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt.
7 När han då vände sig om och såg mig ropade han på mig och jag svarade: ’Här är jag.’
8 Då frågade han mig: ’Vem är du?’ Och jag svarade honom: ’Jag är amalekit.’
9 Sedan sa han till mig: ’Ställ dig nu över mig och döda mig, för dödsfrossan har sitt grepp om mig, eftersom min själ (mitt liv) rinner ur mig.’ [Här används ett ovanligt ord som verkar beskriva hur Saul håller på att tappa medvetandet.]
10 Så jag ställde mig över honom och dräpte honom, eftersom jag visste att han inte skulle leva när han fallit, och jag tog kronan som var på hans huvud och armbandet som var på hans arm och har tagit hit dem till min herre.”
11 [När den man som varit ute efter Davids liv och försökt döda honom vid flertalet tillfällen dör, gläder han sig inte.] Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem [i sorg], och likadant gjorde alla män som var där med honom.
12 Och de klagade och grät och fastade till kvällen, för Saul och för Jonatan, hans son, och för Herrens (Jahvehs) folk och för Israels hus, eftersom de hade fallit för svärdet.
13 Och David sa till den unge mannen som berättat för honom: ”Vem är du?”
14 David frågade honom. ”Hur kommer det sig att du inte var rädd för att lyfta din hand och slå Herrens (Jahvehs) smorde?”
15 Och David kallade på en av de unga männen och sa: ”Gå nära och attackera honom.” Och han slog honom så att han dog.
16 David sa till honom: ”Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens (Jahvehs) smorde.”
17 Och David mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) denna klagosång (hebr. qina) över Saul och över Jonatan, hans son,
18 och sa för att lära Juda söner [denna klagosång som fick namnet] ”Bågen”.
19 Din skönhet, Israel [syftar på Saul och Jonatan], ligger slagen på dina höga platser.
20 Berätta det inte i [den filisteiska staden] Gat,
21 Gilboas berg,
22 Från blodet av de slagna,
23 Saul och Jonatan,
24 Ni Israels döttrar,
25 Hur har de mäktiga fallit mitt i striden.
26 Jag är bedrövad för din skull, min bror Jonatan,
27 Hur har de mäktiga fallit,