1 I Hoseas, Elahs sons, tredje regeringsår i Israel, började Hiskia, Achaz son, kung i Juda, att regera.
2 Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Avi, Sakarjas dotter.
3 Han gjorde det som var rakt (rätt) i Herrens (Jahvehs) ögon efter allt som hans förfader David hade gjort.
4 Han tog bort de höga platserna och bröt sönder pelarna och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och han bröt i bitar kopparormen som Mose hade tillverkat [\+xt 4 Mos 21:9\+xt*], för till dessa dagar hade Israels söner offrat till den och den kallades Nechushtan.
5 Han litade (förtröstade) på Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), så att det efter honom inte fanns någon bland Juda kungar som var lik honom, inte heller bland dem som var före honom.
6 För han klängde sig fast vid Herren (Jahveh) och vände inte från att följa efter honom och höll (vaktade, skyddade, bevarade) hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahveh) befallt (hebr. tsavah) Mose.
7 Och Herren (Jahveh) var med honom, vart han än gick fram hade han framgång, och han gjorde uppror mot Assyriens kung och tjänade honom inte.
8 Han slog filistéerna till Gaza och dess gränser, från vakttornet till den befästa staden.
9 Och det skedde i kung Hiskias 4:e år, som var det 7:e året till Hosea, Elahs son, Israels kung, att Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp mot Samarien och belägrade det.
10 I slutet på tredje året [av belägring av staden], i Hiskias 6:e regeringsår och Hoseas 9:e år som Israels kung, intogs Samarien.
11 Och Assyriens kung förde bort Israel till Assyrien och placerade dem i Chalach och i Chavor vid floden Gozan och i Mediens städer,
12 eftersom de inte lyssnade på Herrens (Jahvehs), sin Guds (Elohims), röst [och lydde honom], utan överträdde hans förbund, allt det som Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, befallde. De ville inte lyssna och de ville inte göra.
13 Och det skedde i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sanherib (hebr. Sancheriv), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem.
14 Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lachish och sa: ”Jag har gjort fel (syndat). Vänd om från mig, det som du lägger på mig ska jag bära.” Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter [25 ton] silver och 30 talenter [1 ton] guld. [De assyriska texterna berättar hur Hiskia också var tvungen att sända sina döttrar, konkubiner, manliga- och kvinnliga musiker, elfenben och andra värdefulla objekt.]
15 Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i Herrens (Jahvehs) hus och i skattkammaren i kungens hus.
16 Vid den tiden skrapade Hiskia bort guldet från dörrarna i Herrens (Jahvehs) helgedom och från dörrposterna som [han själv] Hiskia, Juda kung, hade [låtit] överdra dem med, och gav det till Assyriens kung. [Hiskia reparerar också muren och fyller på vattenförråden och förbereder sig på en belägring, se \+xt 2 Krön 32:1-5, 30\+xt*.]
17 Och Assyriens kung sände befälhavaren (hebr. tartan), överbefälhavaren (hebr. rav-saris) och hovmarskalken (hebr. rav-shaqeh) från Lachish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades],
18 och de kallade på kungen. Då kom [följande tre män från Hiskias palats]:
19 Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem:
20 Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
21 Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.
22 Men du kanske säger till mig: ’Vi litar på Herren vår Gud (Jahveh Elohim)’. Är det inte han, vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se \+xt Jes 36:7; 2 Krön 30:14; 31:1\+xt*] och altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: ’Ni ska tillbe inför detta altare?’
23 Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.
24 Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare?
25 Har jag kommit upp utan Herren (Jahveh) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahveh) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det.”
26 Då sa Eljaqim, Hilkias (hebr. Chilqijahos) son, och Shevna och Joach till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): ”Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren.”
27 Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: ”Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!”
28 Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och talade och sa:
29 Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:
30 Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahveh) och säga att Herren (Jahveh) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
31 Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från sin egen brunn,
32 tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: ’Herren (Jahveh) ska befria oss.’
33 Har något annat folks gud befriat sitt land ur den assyriske kungens hand?
34 Var är Chamats och Arpads gudar?
35 Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahveh) skulle befria Jerusalem ur min hand?”
36 Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: ”Svara honom inte.”
37 Sedan kom [de tre männen]