1 När det gäller hjälpen till de heliga [de troende i Jerusalem], behöver jag egentligen inte skriva till er.
2 Jag vet hur villiga ni [korintier] är, och inför makedonierna [i nuvarande norra Grekland] brukar jag berömma er och berätta att Achaia [den romerska provinsen i södra Grekland] har varit redo sedan i fjol. Er iver (entusiasm) har sporrat (i positiv bemärkelse provocerat) de flesta av dem.
3 Nu skickar jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt.
4 Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig [på Paulus tredje resa till Korint, se \+xt 2 Kor 13:1\+xt*] ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er.
5 Därför tyckte jag mig behöva be bröderna [Titus och de två bröderna, se \+xt 2 Kor 8:16-24\+xt*] resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav.
6 Dessutom [säger Skriften] detta:
7 var och en [ska så, dvs. ge] precis [så mycket] som han har bestämt (föreslagit; lagt fram) i sitt hjärta (ordagrant: i hjärtat), inte utav olust (motvilja) eller tvång [som något obligatoriskt],
8 Och Gud förmår (har ju kraft; är dessutom mäktig) att låta all nåd (varje slags favör) överflöda till [nå fram och vida omge] er, så att ni alltid i allt [vid varje tidpunkt och i varje omständighet] har nog (tillräcklig mängd – gr. autarkeia) av allt och kan överflöda till [skulle nå fram och vida omge] varje gott verk (varje god gärning). [\+xt Fil 4:11, 19\+xt*]
9 Precis som det står skrivet:
10 Han [Gud] som ger säd till såningsmannen och bröd för att äta, ska också ge och mångdubbla (multiplicera) ditt förråd av utsäde [det du ger ifrån] och låta rättfärdighetens skörd växa [ge frukt som visar sig i godhet, vänlighet och givmildhet].
11 Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan.
12 Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom många tacksägelser till Gud (att många tackar Gud).
13 När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni så lydigt följer er bekännelse till den Smordes (Kristi) evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla.
14 De kommer också att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er.
15 [Paulus brister ut i lovprisning:] Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva! [Ord är helt otillräckliga för att beskriva Guds gåva – att hans Son kom till jorden.]