1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen.
2 För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? [Paulus hade en äkta genuin kärlek till församlingen.]
3 Jag skrev som jag gjorde [i tidigare brev, troligen ett ”tårarnas brev” som skrevs efter Första Korintierbrevet] för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje.
4 [Paulus gladde sig inte över att behöva gå tillrätta med församlingen i Korint.] Det var i djup nöd (med mycket smärta och sorg) med ångest i hjärtat och med många tårar som jag skrev till er. Jag ville inte göra er sorgsna, målet var att ni skulle förstå vilken överflödande kärlek [som är osjälvisk och utgivande] jag ständigt har för er.
5 Om en viss person [mannen som levde tillsammans med sin fars hustru, se \+xt 1 Kor 5:1\+xt*] har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga (tynga ner er) för mycket. [Denna synd påverkade inte bara honom själv utan hela församlingen, se \+xt 1 Kor 5:6\+xt*.]
6 Det räcker med det straff (den varning) han har fått av de flesta.
7 Nu får ni i stället förlåta och trösta (uppmuntra, ge nytt mod till) honom så att han inte går under (drunknar) i sin djupa sorg.
8 Därför uppmanar jag er nu att ge honom bevis på [upprättelse och] er kärlek [som är förlåtande, osjälvisk och utgivande].
9 När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt [även i svåra frågor].
10 Den som ni förlåter, förlåter också jag. [Paulus visar att förlåtelse är en viljehandling.] Det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför den Smordes (Kristi) ansikte för er skull,
11 för att vi inte ska bli överlistade (rånade) av Satan. Hans avsikter (planer, intentioner) känner vi till.
12 När jag kom till Troas på grund av evangeliet (det glada budskapet) om den Smorde (Messias, Kristus) hade en dörr öppnats för mig av Herren där.
13 Trots det fick jag ingen ro i min ande eftersom jag inte fann min broder Titus där. [Titus hade troligen med sig en insamlad gåva, Paulus kan vara orolig för att han råkat ut för rånare.] Så jag tog avsked av dem och for till Makedonien.
14 Men vi tackar Gud,
15 Vi är den Smordes (Kristi) väldoft inför Gud
16 för några en doft av död till död,
17 Vi är inte som många andra [falska apostlar, se \+xt 2 Kor 11:13\+xt*], som säljer Guds ord för egen vinning.