1 Herren (Jahveh) sa nu till Samuel: ”Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå. Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung.”
2 Och Samuel sa: ”Hur kan jag gå? Om Saul hör det kommer han att döda mig.”
3 Och bjud in Jishaj till offret och jag ska tala om för dig vad du ska göra, och du ska smörja åt mig den som jag säger till dig.”
4 Och Samuel gjorde det som Herren (Jahveh) hade talat och kom till Betlehem. Och stadens äldste kom darrande och mötte honom och sa: ”Kommer du i frid (shalom)?”
5 Han [Samuel] svarade: ”Frid (shalom), jag kommer för att offra till Herren (Jahveh). Helga er själva och kom med mig till offret.” Och han helgade Jishaj och hans söner och inbjöd dem till offret.
6 Och det skedde när de hade kommit att han såg Eliav och sa: ”Säkert är Herrens (Jahvehs) smorde framför honom.”
7 Men Herren (Jahveh) sa till Samuel: ”Se inte på hans utseende, eller på hans längd, för jag har förkastat honom, för det är inte som människan ser, för människan ser det som är för ögonen, men Herren (Jahveh) ser till hjärtat.”
8 Och Jishaj kallade på Avinadav och lät honom gå framför Samuel. Och han sa: ”Även denne har inte Herren (Jahveh) valt.”
9 Och Jishaj lät Shamma gå fram. Och han sa: ”Även denne har inte Herren (Jahveh) valt.”
10 Och Jishaj lät sju av sina söner gå fram till Samuel. Och Samuel sa till Jishaj: ”Herren (Jahveh) har inte valt någon av dessa.”
11 Och Samuel sa till Jishaj: ”Är detta alla dina ynglingar (hebr. naar)?” Och han [Jishaj] sa: ”Den yngste (obetydlige) återstår, men se, han vaktar fåren.”
12 Då sände han efter och förde in honom. Han var rödlätt med vackra ögon och var stilig att se på.
13 Och Samuel tog oljehornet och smorde honom i hans bröders mitt. Och Herrens (Jahvehs) Ande kom mäktigt över David från den dagen och framåt. Och Samuel steg upp och gick till Rama.
14 Och Herrens (Jahvehs) Ande hade lämnat Saul, och han plågades (förskräcktes – hebr. baat) av en ond ande (plågoande – hebr. ra-ruach) från Herren (Jahveh).
15 Då sa Sauls tjänare till honom: ”Se, nu (vi ber dig – hebr. na) [lyssna på oss], eftersom en ond ande från Gud (Elohim) plågar dig,
16 låt du, vår herre (hebr. adon), säga till dina tjänare som är inför dig (framför ditt ansikte) att de ska söka efter en man som är skicklig att spela kinnor-harpa. När den onda anden från Gud kommer över dig, kan han spela med sin hand, och du mår bättre (det är gott för dig).”
17 Saul svarade sina tjänare: ”Förse mig med en man som kan spela skickligt och för honom till mig.”
18 Då svarade en av de unga männen och sa: ”Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahveh) är med honom.” [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
19 Därför sände Saul budbärare till Jishaj och sa: ”Sänd mig din son David som är med fåren.”
20 Och Jishaj tog en åsna och lastade den med bröd och en kanna vin och en killing och sände den med sin son David till Saul.
21 Och David kom till Saul och stod framför honom, och han älskade honom mycket och han blev hans rustningsbärare.
22 Och Saul sände bud till Jishaj och sa: ”Låt David, jag ber dig, stanna inför mig, för han har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon.”
23 Och det hände när anden från Gud (Elohim) var över Saul, att David tog kinnor-harpan och spelade med sin hand, och Saul fann lättnad och det var väl med honom, och den onda anden lämnade honom.