1 Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.
2 När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn.
3 Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka [ett runt bröd, se \+xt 1 Sam 2:36\+xt*], en dadelkaka (hebr. eshpar, ett ovanligt ord, kanske kött eller bröd bakat i form) och en druvkaka [ett sött bröd, se \+xt Höga V 2:5; Hos 3:1\+xt*]. [Alla var med i festligheterna, se även \+xt 2 Sam 6:19\+xt*.]
4 Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren (Jahveh), Israels Gud:
5 Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benajaho, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler.
6 Men prästerna Benajaho och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
7 På den dagen gav David för första gången denna sång av lovprisning till Herren (Jahveh) till Asaf och hans bröder:
8 Tacka Herren (Jahveh), åkalla hans namn;
9 Sjung till honom, musicera till honom,
10 Ha er ära i hans heliga namn,
11 Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],
12 Kom ihåg hans underbara gärningar,
13 Abrahams säd, hans tjänare,
14 Han är Herren (Jahveh), vår Gud (Jahveh Elohim).
15 Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
16 Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
17 Han har bekräftat det till Jakob som en stadga,
18 Du säger: ”Till dig ska jag ge Kanaans land,
19 När de bara var ett fåtal, ja mycket få,
20 när de gick från land till land,
21 tillät han ingen att göra fel mot dem,
22 [Och sa:] ”Rör inte mina smorda (utvalda)
23 Sjung till Herrens (Jahvehs) ära,
24 Gör hans ära (mäktiga närvaro) känd bland folken,
25 För stor (storslagen) är Herren (Jahveh), högt är han prisad,
26 För alla hednafolkens gudar (elohim) är tomhet (avgudar – hebr. elilim) [snarlikt ordet för gudar],
27 Majestät och härlighet är inför hans ansikte (omger honom),
28 Ge till Herren (Jahveh), alla folkens familjer (släkter).
29 Ge till Herren (Jahveh), den ära som tillhör hans namn.
30 Bäva inför honom, hela jorden (hebr. erets),
31 Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig [\+xt Ps 96:11\+xt*],
32 Må havet brusa, med allt som fyller det.
33 Då ska skogens alla träd jubla (triumfera, ropa i glädje) inför Herren (Jahveh), för han kommer,
34 Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), för han är god,
35 Och säg: ”Fräls oss Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim),
36 Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim),
37 David lät Asaf och hans bröder bli kvar där [i Jerusalem] inför Herrens (Jahvehs) förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
38 Oved-Edom och deras bröder var 68 till antalet. Oved-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.
39 David lät också prästen Tsadoq och hans bröder, prästerna, bli kvar inför Herrens (Jahvehs) tabernakel på offerhöjden i Givon,
40 för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den undervisning som Herren (Jahveh) hade gett Israel.
41 Och med dem var Heman [barnbarn till profeten Samuel, se \+xt 1 Krön 6:33\+xt*] och Jedutun [omnämns i tre psalmer, se \+xt Ps 39:1; 62:1; 77:1\+xt*] och de andra utvalda, som nämnts vid namn, för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) – för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.
43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att välsigna sin familj (sitt hus).